tokatorp.blogg.se

Fixa mådde bra men hade inga sammandragningar eller värkar, så tänkte att det nog var lugnt ändå. Väl inne runt 23-24 röntgade vi - valparna låg redo i Supermanläge allihopa så inget felläge här. Alla valparnas hjärtan ultraljudades och samtliga slog så fort som de skulle (250-300 BPM) och det var liv i luckan i alla fosterblåsor, så vi valde att åka hem igen och sedan komma in dagen efter för att kolla hur det stod till på nytt, om inte valparna kom tills dess. Fredag eftermiddag åkte vi in igen och kära Heidi kollade status på valparna med U-ljud, och deras hjärtfrekvenser hade gått ner med ca 100 BPM, så vi gick direkt till operation. Stabila och goa Ulrika fick vara narkoschefen och skickliga Vahid plockade ut puppisarna en efter en.

Den första som plockades ut var lilleman, som var så liten och klen. Jag gnuggade igång honom och han skrek precis som en valp ska göra, så jag kunde inte låta honom somna in dör och då, utan hoppades på att han skulle hämta sig med lite råmöjölk och kärlek.. De två tikarna var lite segstartade vid gnuggandet men visade därefter att de var starka och friska som valpar ska vara. Den fjärde som levererades över operationstyget var en stor och fin hane, men han hade tyvärr en missbildning så han fick kila vidare direkt.. usch livet är inte alltid rättvist.. De resterande två valparna var alltså två fina hanar och visade snabbt vart skåpet skulle stå. Välkomna til världen fina små liv!!